Jag hade sett fram emot en långpromenad redan igår. Fick bara till en enda förra veckan och det gör mig lite rastlös och irriterad när jag får för lite solljus och för lite frisk luft. Igår var det dock halv storm ute och dessutom ösregnade det i perioder, så då tappade jag lusten helt. Därför fick det räcka med gymet på kvällen.

Idag däremot vaknade jag till en klarblå himmel. Även om det hann dyka upp några moln lagom till lunch- och promenaddags så var det ändå ett väldigt fint höstväder ute och solen tjuvkikade på mig emellanåt från sin plats bakom molnen.

Jag tänkte först ta den lite kortare rundan på 5 kilometer men ångrade mig och valde en av de längre på 8 kilometer. När jag ändå är ute så vill jag vara ute en ordentlig stund! Det märks att det snart är november, det bet i kinderna på mig och jag fick behålla fingervantarna på hela rundan. Först den sista kvarten blev jag så varm att jag fick öppna dragkedjan i halsen. Jag gillar den där lite isande höstluften, den känns så fräsch och frisk så jag nästan känner hur den gör nytta i kroppen.

Enda störningsmomentet idag var att jag fick världens håll om jag gick minsta lilla för fort. Och då menar jag inte i typ halvspringande tempo, utan så fort jag bara satte lite extra fart på benen så att jag tog mig fram i strax över söndagsfart så fick jag håll på båda sidorna. Varför? Jag gissar att det har att göra med den extra vätska som finns i kroppen nu, men efter en timme, borde det inte kommit tidigare då? Nåja, jag fick röra på mig i alla fall, oavsett tempo så var det skönt att få komma ut och rensa tankarna lite.

Det ser riktigt varmt ut på bilderna.