Det här med att blogga, det är verkligen att blotta sig själv. I alla fall om man skriver ärligt och inte målar upp en roll som till exempel Blondinbella hävdar att hon gör. Det är som att öppna ett fönster till sitt inre och låta en massa okända människor titta in.
Ofta leder detta till en mängd positiva saker, pepp, inspiration, hejarop och goda råd trillar in, och de gånger man är lite extra personlig möts man oftast av stöttning och förståelse. Vi bloggare och våra bloggläsare är duktiga på att ge kärlek!
Ibland ser jag dock hur bloggare sågas, förhörs och ställs mot väggen, av läsare som antingen
1. tycker det är roligt att såra andra
2. skriver obetänksamt
3. har så starka åsikter att de inte kan hålla tyst eller lägga fram det på ett diplomatisk sätt.
Jag har ett oändligt antal exempel på detta.
”Du som ska vara så eko, hur kan du handla från USA?”
”Du som ska vara en förebild, hur kan du äta godis mitt i veckan?”
”Du som är utbildad PT, hur kan du dra på dig en sån där vårdslös skada?”
Och så vidare, och så vidare.
Jag upplever detta själv ibland också, så ingen är väl helt förskonad. Men jag undrar tyst hur perfekt bloggläsaren är, som klämmer ur sig de här frågorna. Är vi inte alla människor, med fel och brister? Är det verkligen så att en del bloggare ses som typ kungafamiljen, ni vet när man var liten och inte trodde att prinsessan bajsade som oss dödliga?
Om jag är superduktig och handlar all min mat ekologiskt, betyder det då att jag aldrig skulle kunna köpa träningskläder Made in Taiwan? Eller att jag måste åka elbil, äta vegetariskt och dessutom återvinna?
Om jag är en jätteambitiös atlet som ägnar många timmar åt att läsa om forskning och vetenskap kring träning varje vecka, ska jag då skämmas om jag själv en gång blir skadad?
Om jag som PT ägnar alla mina vakna timmar åt att träna andra, innebär det då automatiskt att jag borde byta jobb om jag en gång misslyckas med en klient? Om denna skadar sig eller inte går ner alla sina överviktskilon?
Jag har inga svar, jag bara ställer frågorna. Men ibland känner jag att de som ägnar sin tid åt att skriva elaka kommentarer åt andra och såga deras teorier eller livsstil kanske ska testa att själva lägga ut hela sitt liv på nätet och uppleva hur sårbar man faktiskt blir. Jag tycker generellt att det gullas väldigt mycket, det är ”bästa” och ”finaste” hit och dit med folk man inte ens har träffat, men det är i alla fall betydligt bättre än motsatsen, att attackera någon man inte känner, som gör sitt bästa för att vara en bra människa och leva efter sin egen övertygelse så gott denna kan.
Vi är bara människor, vi gör vårt bästa- för det mesta.
Carro: Ja, så är det ju alldeles säkert. Likväl kan det såra mottagaren.
Nina: Ja, hon är tuff hon!
Jenny: Tack!
Västgötskan; Tack!
Sara:
Lifeofhoff: Tack snälla du.
Wanja: Ja, så borde fler resonera.
Klokt skrivet! Jag älskar att inspireras av din blogg, just för att du berättar både om när det är motigt som när du är på topp. Jag är 48 år och började träna på allvar i början av året. Innan jag hittade din blogg, tyckte jag mina barn var märkliga som älskade att följa olika bloggar
nu följer jag din varje dag och till och med kommenterar 
Tack för din fina kommentar!
Bajsar prinsessorna :O : O
Jag tycker många bloggar ger en alldeles för perfekt bild, eftersom jag är en människa med många fel och brister och dåliga vanor så tycker jag att det är oerhört skönt att se att människorna man läser om på nätet också är det. Snarare tvärtom, ibland undrar man ju om en del människor verkligen alltid lever exakt enligt regelboken som man ibland kan få intrycket av.
Jag gillar din blogg helt klart…Tycker det är bara att du skriver om din skada,godis osv det bevisar bara på att du är mänsklig och att jag oxå minsann kan tugga godis mitt i veckan….Kör hårt Bruden!!
bra reflektioner tycker jag!
Verkligen klockrent inlägg Madde!
Klart som sjutton att bloggare, PT:s, coacher och andra är människor som alla andra!
Ursäkta berömmet här nu men
så djäkla klockrent skrivet som alltid! Du har verkligen satt fingret å något som stämmer så bra! Jag gillar din blogg och att det inte är en massa gulligull!
VA? Bajsar du??? Hela min blogg-stalkervärld ruckades just på.
Bygga pannben och bygga nässkinn, det är vad bloggarens liv går ut på!
Tipsar gärna om Fotbollsfruns blogg – Malin Wollin (du kanske redan känner till). Hon ber ALDRIG om ursäkt. Det tycker jag är ganska befriande. Hon anser nog, tror jag, att när hon har uttryckt sin åsikt på SIN blogg, så tar hon ansvar för att stå för den. Och hon har ALLTID ett svar till dem som beter sig. Och den är nästan alltid ungefär såhär: Det här är min blogg. Du är välkommen att läsa den, och du är välkommen att ha åsikter, men jag bestämmer själv vad jag skriver om. Mer än så behövs inte.
WORD!
Det låter så klyschigt, men jag tror att majoriteten av sådana kommentarer handlar om avundsjuka. Ofta från personer som själva inte bloggar. Ofta anonymt. Det är tråkigt. Alla behöver självklart inte hålla med om det man skriver, men sunt förnuft och socialt acceptabelt bemötande gäller ju lika här som IRL.
Jag älskar i allas fall din blogg och uppskattar att vi får följa dig i med- OCH motgång
Kram