Gårdagen var totalt fri från träning. Jag ägnade mig istället åt jobb, bebisgrejer och möten om viktiga saker i byn där vi bor. Jag behövde nog en lugn dag, känslan jag bar med mig hela dagen var att jag gick omkring i ett töcken, som att det låg en dimma över allt jag gjorde.

Jag avslutade dagen med att gråta mig igenom sista avsnittet av ”Torka aldrig tårar utan handskar” samtidigt som jag lagade en alldeles för sen middag. När avsnittet var slut torkade jag tårarna (japp, utan handskar) och åt min middag med mycket liten aptit. Livet och världen är ibland för orättvis för att ens kunna sätta ord på och jag är så otroligt tacksam för att jag inte behövt uppleva den tid som karaktärerna i serien levde i, från deras synvinkel, där okunskap och en önskan att fånga varje dags glädjeämnen och möjligheter istället ledde till en brutal och fruktansvärd död för väldigt många av dem. Okunskapen blev verkligen deras fall och det sätt som samhället behandlade dem grävde liksom in kniven än djupare i dem. Fy vad människor kan vara hemska!

Sömnen blev som förväntat inte så bra, och gårdagens töcken hänger med även idag. Jag planerar för ett träningspass på lunchen, jag måste för att vakna till liv och komma tillbaka på banan, men en hel natts oavbruten sömn skulle också vara på sin plats. Jag prioriterar det ikväll. Jag måste göra det.

Saker att inte ta förgivet. Att få älska vem man vill. Till exempel.