Efter två dagars träningsvila var det skönt att få röra lite på benen igen. Jag tog en långpromenad på lunchen och njöt som vanligt av att strosa runt i skogarna här. Även om det blåser som sjutton idag så var det vindstilla i skogen och jag fick knäppa upp både jackan och tröjan i halsen för att inte svettas så mycket.

Valde rundan som är åtta kilometer och det kändes bra hela tiden, inga känningar i fogarna. Ett tag där funderade jag till och med på att testa att springa en bit men jag påminde mig om att jag snart är i vecka 31 och faktiskt inte behöver påfresta bäcken och knän med de extra kilon jag nu bär på. Jag vet ju hur ont jag brukar få av att springa så jag försöker istället vara glad att jag kan promenera igen. Fy vad jobbigt det var de veckor då jag inte ens kunde göra det!

På hemvägen gick jag förbi en hage med två fjordingston och deras föl. Herre gud vad söta de var! Och så nyfikna, ett av fölen kom direkt fram till staketet och skulle hälsa, han hade visst roat sig lite i leran innan, alldeles svart på ena sidan. Jag kunde inte låta bli att skratta, det där med att hoppa i vattenpölar tycks vara gemensamt för alla bebisar oavsett djur eller människa.