Det här med utbildning vs kunskap och erfarenhet tycker jag är intressant. Annie var inne på det för någon vecka sedan, i samband med att vi gick vår löpcoachutbildning.
Räcker det verkligen med utbildning för att kunna bli en bra coach?
Jag tycker absolut inte att det räcker, förutom utbildningen i teorin behövs det också en gedigen kunskap i praktiken. Men hur är det med tvärtom då, räcker det med egen kunskap och passion för träning för att kunna bli en bra coach/tränare?
Nej jag tycker inte det heller.
För mig krävs det att du är både utbildad och har en lång egen erfarenhet av det du ska lära ut. Att ställa någon längst fram i salen och säga ”nu ska vi träna kettlebells” eller ”nu ska vi köra spinning”, när vederbörande bara tränat det själv i ett antal år och saknar den bakomliggande teoretiska kunskapen, det är för mig förkastligt. Så många saker kan gå fel!
Att instruera handlar om att tillhandahålla säker och effektiv träning för deltagarna. Jag ska kunna gå dit och veta att det instruktören säger åt mig att göra kommer att ge resultat, inte bara i form av att jag har roligt, utan att jag faktiskt också blir bättre på det vi tränar. Mjölksyratålighet, uthållighet, explosivitet, bålstyrka, vad det än må vara. Jag ska känna mig trygg med att instruktören vet vad han/hon gör.
Dessutom finns det en säkerhetsaspekt i detta. Du må ha tränat spinning i 15 år, det betyder inte att du har någon som helst kunskap om BPM, RPM, handpositioner, knävinklar eller pulsnivåer. Du har förmodligen, som alla andra deltagare, bara följt ledarens instruktioner, och nu ska du själv komponera ett pass utifrån parametrar som du inte känner till.
Att veta att ett visst tempo inte lämpar sig för stående sprintar, det kräver utbildning. Annars kommer du att riskera att dina deltagare skadar sina knän. Kanske råkar du själv tycka att det är roligt att stå och sprinta i vansinnestempo, men det är likväl farligt.
Att veta att en kettlebellssving ska utföras på ett visst sätt, med fokus på höften, rak rygg och inget drag med axlarna, det kräver utbildning, annars är risken att dina deltagare överanstränger sina axlar och skadar sin rygg. Kanske tycker du själv att det är en bra övning för att träna axlarna, men det är likväl felaktigt.
Så vad vill jag säga? Jo, förkasta inte vikten av utbildning! Se inte utbildning som ett slöseri med pengar, du lär dig faktiskt avgörande saker! Visst kan internutbildning fungera i vissa fall men min åsikt är att det bäst fungerar som komplement till redan befintliga utbildningar, du bör alltid ha ett par ”riktiga” utbildningar i grunden.
Jag har till exempel gått internutbildningar inom både step up, core, aerobics och spinning advanced, men då har jag tre års universitetsstudier till hälsopedagog i botten, en massageutbildning från Friskvårdsgruppen, en grundutbildning i styrketräning från World class education, en ordentlig grundutbildning i spinning från Schwinn, en bodyattackutbilding från Les Mills, två utbildningar i kettlebells från Eleiko osv osv. De där internutbildingarna fungerar liksom som grädden på moset, men de kan aldrig utgöra någon utbildningsbas.
Jag som kund skulle aldrig besöka ett gym där jag vet att instruktörerna inte är utbildade. Det ger mig mindre kvalitativ träning för pengarna och jag ska inte själv förväntas kunna mer än instuktören, då faller hela poängen med att gå på ett pass som någon annan satt ihop.
Din roll som instruktör är att ge deltagarna säker, effektiv och givetvis rolig träning, men värdera det i den ordningen, inte tvärtom.
För mig är det minst lika viktigt att en PT/träningsinstruktör vet vad de inte har kunskap om, som vad de har kunskap om. Dvs. de ska vara väl medvetna om sina egna svagheter.
Jag studerar till biokemist, vilket innebär att majoriteten av mina kurser lägger stort fokus på anabola och katabola mekanismer, men på molekylär nivå (dvs. inte på makronivå). Det stör mig otroligt mycket när ”kostrådgivare” eller ”kostexperter” står och säger att t.ex. glukos och fruktos (läs: socker) är dåligt för människor och att man bör undvika det. Båda dessa kolhydrater är livsnödvändiga och är inte skadliga för oss. Däremot kan en överkonsumtion få negativa bieffekter, men det kan å andra sidan en överkonsumtion av vad som helst få,t.ex. träna för mycket utan vila och du kommer garanterat att skada dig. Nu blev det sockerexemplet mest för att jag häromveckan läste ett inlägg från en av svenska gymvärldens mest kända ”kostexperter”, där man förespråkade aspartam över glukos/fruktos.
Han kanske borde ha lämnat den biten åt de som faktiskt har utbildat sig i hur kroppen fungerar (läkare, biologer, etc.) och fokuserat på det som han kan. Eller iaf öppnat med ”Det här är mina personliga åsikter…).
Förstår ni vad jag försöker förmedla? Det känns som att jag inte riktigt får fram min poäng. xD Hur som helst, jag håller med om att utbildning och erfarenhet är lika viktigt. Jag skulle aldrig anställa en PT som inte har bevis på att de är utbildade (intyg, betyg, diplom, etc.) eller erfarenhet (dels från den berörda träningsformen, men även från andra träningsformer). Även ”träningsödmjukhet” (i brist på ett bättre ord) är viktigt. Med det menar jag att man kan ha tränat hur mycket som helst själv och vet hur ens egen kropp påverkas, men man måste även ha i åtanke att alla inte svarar likadant på träning och att ens klienter kan besitta information om vad som funkar/inte funkar för deras kroppar.
Tack för en otroligt välformulerad och klok kommentar!
Mycket bra inlägg!!! Otroligt viktigt med utbildning och att man uppdaterar/vidareutbildar sig! Det borde finnas krav på erfarenhet, att man har den praktiska mognaden innan man blir godkänd!
Bra skrivet där! Det syns direkt om någon ledare är driven av glädje eller inte!
Jag tycker att det känns viktigt att instruktören är utbildad. När man går på pass eller anlitar en tränare på annat sätt, så förlitar man ju sig på dennes kunskaper. Både teorin och praktiken känns oerhört viktig tycker jag. Men… erfarenheten är minst lika viktig för att man verkligen ska förstå varandra tror jag. Skulle jag exempelvis villa ha löpcoachning, så skulle jag direkt anlita dig om jag bodde i södra Sverige, eftersom jag vet hur du brinner för löpning.
Som vanligt är du klok som en bok
En annan liten sak som många UTBILDADE framförallt PT´s på stora träningsanläggningar missat är erfarenhet! Finns läskigt många exempel på de som gått en PT utbildning och tror sig veta allt..MEN har knappt tränat själva i sitt liv. Teori visst men praktisk erfarenhet av man lär ut genom egen enträgen träning går före varje dag i veckan för mig!
Ja men gud ja, just ptyrket går det verkligen nån slags epidemi i. Alla som har ett antal tusenlappar över blir pt på två veckor!
Skrämmande!
Som jag skrev, erfarenhet och utbildning är lika viktiga delar.
en fråga: vad är utbildad? på nåt sätt är det att ha kunskap och information. men hur skaffar man sig den? från vem? spelar det roll om man läst samma böcker på fritiden som på en kurs? etc etc… är det formen av inhämtandet av information som är viktigt?
Om man med hjälp av egna studier kan tillgodogöra sig exakt samma kunskap så visst, då fungerar självstudier bra. Men frågan är hur många som vet vad det är de ”behöver” lära sig, och tar reda på all den kunskapen själv.
En utbildning är ju också ett slags intyg, ”detta lärde vi oss, så detta har jag hört, och fått godkänt att jag nu vet.” Med självstudier vet ju ingen egentligen vad du läst på och vad du missat.