Ikväll vågade jag mig äntligen iväg till gymet igen. Jag känner mig pigg och fri från förkylningen men dras med en irriterande rethosta. Dock vet jag att sånt kan sitta kvar i flera veckor så jag bestämde mig för att ändå ta ett lugnt pass och känna på kroppen.

Allt kändes kanonbra så det var bara att ösa på, fokus på ben och bål idag och jag gjorde bland annat massa olika varianter av planka på pilatesboll, där jag varierade mellan att flytta bollen fram och tillbaka  genom att rulla över fötterna upp på tå, flytta den fram och tillbaka genom att föra armbågarna längre framåt och närmare kroppen och även genom att föra armarna några decimeter i sidled, allt för att hela tiden skapa instabilitet och tvinga bålen att arbeta.

Jag har skrivit det förut, jag är inget fan av plankan och alla dessa utmaningar att stå 10-15 minuter i plankposition, men det är alltså den statiska plankan jag vänder mig emot. Livet ser inte ut så, vi är inte statiska. Löpare är specialister på att träna plankan som nånslags guds övning, med hänvisning till att vi behöver statisk styrka när vi springer. Jaså? Jag rör då både på armar och ben när jag springer…

Löpare behöver massor av bålträning, så långt är det rätt, men vi behöver stärka upp oss i dynamiska rörelser, rotationer till exempel, och övningar där vi drar armarna bakåt, roddvarianter, medan höften är fixerad och stark. Inte fasen behöver vi bli duktiga på att stå blixt stilla i en kvart. Detsamma gäller styrketränande, vi behöver en rejält stark bål för att orka pressa på i tunga basövningar som knäböj och marklyft, utan att tvingas ta till såna där jäkla lyftarbälten…

Så, nu fick jag skälla lite idag också. Alla nöjda?

På tal om något annat, kan ni gissa vem som är vem på bilderna nedan? Den ene är min sambo, den andre är jag. Inte så himla stor skillnad ändå va, trots att vi ser rätt så olika ut framifrån just nu…