Hur jag gjorde? Ja, du, jag vet inte. Jag försökte behålla träningen som EN del av livet, inte hela livet. Jag blev också påverkad, men klarade mig ändå relativt bra. Jag brukar säga att jag förstår varför kvinnor ofta kommer tillbaka i den här sporten och är bättre när det fått barn, då tvingas man behålla distansen och fokus ligger på andra delar i livet, träning och kost upptar inte hela ens tid och energi. Jag tror lite på att desto mindre man försöker (givetvis inom gränser) desto bättre går det, att ta det med en klackspark helt enkelt! Det är ju en hobby, det måste man komma ihåg, kärleken till träningen får inte glömmas bort i jakten på den perfekta fysiken.

du har själv tävlat- hur gjorde du för att behålla balasen då?

Ja, alltså samvete, du menar om jag kan pusha henne fast jag vet att det finns hjärnspöken att fightas emot? Nej, det kan jag inte. Jag har därför avrått från tävling på minst ett år, och vi har tillsammans kommit fram till att hon ska hitta tillbaka till en balanserad inställning innan vi gör en ny satsning. Hälsan är alltid viktigast och givetvis är hennes välmående högsta prioritet för oss båda.

Och du som coach- fortsätter du arbeta med en sån klient- alltså, kan du med gott samvete coacha en sådan person mot en ny tävling?

Det jag ffa skulle gjort var att vara betydligt tuffare med att styra hennes kost, inte låta henne själv sänka så mycket som hon gjorde på slutet. Det är dock svårt så länge man inte bor med någon dygnet runt, kommunikation är viktigt där och jag borde ha ställt tuffare krav. Frågan är dock hur man gör detta när man inte kan kontrollera någons förehavanden dygnet runt?

Det som ffa hände pga detta var att hon tappade en hel del muskler, sedan Lucia talar vi säkerligen om 4-5 kilo. Det är en tuff sport mentalt, och att orka stå emot trycket och inte hamna i ett destruktivt beteende där maten blir en fiende, det är inte all som klarar det. Vi har försökt hitta ett bra sätt att stötta, alla vi som jobbar med henne, men kanske behövs det hjälp från någon med mer utbildning just på det psykologiska? Jag är ingen utbildad terapeut. Jag vet att Linda är medveten om vad som hänt och det enda hon kan göra nu är att blicka framåt och söka balans, jag hoppas att hon finner den och jag ska göra det jag kan för att hjälpa på vägen, men en längre tids vila från tävlingar tror jag är en bra första start.

vänligen

Hur tycker du linda utvecklats sedan lucia?