Det är lätt att tro att det bara bor pensionärer här ute på landet. Att man är ensam träningstok, mitt bland alla träd. Inget kunde vara mer fel! Sen vi flyttade hit har vi sett barn och barnfamiljer överallt, och mina tisdagsträningar som alltid drar ett stort gäng hårt tränande tjejer och killar vittnar om att jag är långt ifrån ensam om att älska träning här ute.

Idag fick jag chansen att ta ett pass ihop med Marie, en av tjejerna som jag träffat just på tisdagsträningarna. Vi tog en riktig långpromenad och jag lärde mig flera nya vägar som jag kan mixa och matcha framöver. Jag har sagt det förut men alltså på riktigt, det är så vackert här ute så jag blir mållös! Vilken natur!

Vi hade också turen att få sol nästan hela rundan, den tillsammans med den där krispiga höstluften ni vet, och alla röda löv överallt, de tog fullständigt bort tankarna från det faktum att fogarna tjöt lite emellanåt. En mil skrapade vi ihop, och det var egentligen bara de sista två kilometerna som det började göra ont på riktigt, sådär så att jag fick dra ner på tempot.

Men vet ni, det var fasen värt det, det var guld att få komma ut i naturen när det för en gångs skull var fint väder. Min helg kunde inte börjat bättre!