På ett positivt sätt. På ett sånt där sätt som man behöver ibland, att bara träna, inte värdera.

Jag får ett sånt behov ibland, av att rensa huvudet, och då är distansträning perfekt. Från A till B, medan huvudet ägnar sig åt annat, typ att koppla av, nynna med i musiken eller studera den vackra omgivningen som jag tydligen bor i.

Efter en lång dag med massor (massor!) att göra så unnade jag mig två timmar IQ-befriad träning ute i solen. Jag tog cykeln och styrde ut på gamla järnvägsspåret mot Ulricehamn. Bara lät benen gå, konstaterade att det är helt magiskt att kunna cykla en timme rakt fram och hela tiden ha sällskap av vatten, först en sjö på ena sidan och sedan en på den andra.

Framme i Ulricehamn tog jag en kort paus, drack lite vatten och tog några bilder innan jag vände och trampade hem igen. Strax under två timmar stannade klockan på och jag var både trött, nöjd och rosig om kinderna när jag kom hem. Inte så IQ-befriat faktiskt när man tänker efter!

Utebadhuset i Ulricehamn. Där har jag badet en gång, efter en tredagars löptur från Göteborg till just Ulricehamn. Det var kallt minns jag.