Jag har spenderat nästan hela dagen på min cykel. Åtminstone känns det så. För det mesta har jag inte haft någon aning om vart jag varit, utan mest chansat mig fram i varje korsning, men på något sätt kom jag ändå hem till slut.

Jag har sett så mycket vacker natur! Om jag stannat och fotat varje gång jag sett en vy som fått mig att häpna så hade jag fortfarande inte varit hemma. Sjöar, skog, små mysiga skogsvägar. Jisses, vad vacker naturen är just nu, med alla höstlöv och härliga färger!

Jag hade tittat ut en runda på kartan innan som jag skulle försöka sikta på. Dock visste jag inte om det skulle vara asfalt hela vägen, så vissa bitar fick jag improvisera och bara svänga av mot en ort som lät bekant. Det är ändå den största fördelen med cykling, några kilometer extra här och där spelar ingen större roll, det går så snabbt att vända tillbaka om det blir fel.

Den största nackdelen, i alla fall just nu, är att man blir så fasansfullt kissnödig! Det går max en timme från att jag gett mig iväg innan jag börjar känna av det, magen trycker ju på en del när man sitter så ihopkurad. När passen blir som idag, 2,5 timme, ja då hinner det bli ganska jobbigt innan man kommer hem…

Benen var helt slut den sista milen, och huvudet kändes sådär som bomull ni vet. Alldeles luddig. Då har man jobbat på bra.

Nu ska jag ligga på soffan och äta praliner resten av kvällen. Eller nåt.