Jag vaknade med känslan av att behöva skygglappar idag. Bara stänga in mig i min egen värld, gå och gå och gå tills trycket lättade. Egentligen helt utan anledning, kanske hade jag drömt något jobbigt men annars fanns liksom ingen orsak till just den känslan just idag. Så kan det vara, det behöver inte alltid finnas en orsak.
Jag traskade iväg längs vägarna i ett fasligt tempo, benen var pigga och det var som att desto snabbare jag gick desto snabbare blev jag av med den där känslan. Efter några kilometer lättade det, jag slappnade av och kunde njuta mer av omgivningen och morgonen. Det var verkligen höst i luften i morse, kallt och friskt, dimman låg tät och jag tittade på alla de hästar och kossor som gått ute hela natten och tänkte att de nog frusit lite.
8 kilometer senare var jag hemma igen. Vaken, pigg och sugen på frukost.
God morgon på er!
Vilken härlig start på en höstlik dag! Visst är frukosten så mycket godare efter en sådan runda!
lol känner igen det där! Igår gick jag och barnen en ”liten” promenad med mycket gnäll och tjafs i början – men efter 9 kilometer orkade dem inget annat än skratta åt mammas family walk and talks! Såååååååååå skönt att blir av med all stress och annat som man sparar på tills nästa gång!