Jag vaknade inatt med en lite retande känsla i halsen. I morse hade det utvecklats till att det var svårt att svälja och det känns som att det bränner lite precis i svalget. Ingen träning idag alltså.

Planen var ett cykelpass men det kan lika gärna vänta tills imorgon. Jag har bestämt mig för att försöka sikta på två cykelpass i veckan, kring 90 minuter per gång, och två styrkepass. Utöver det promenerar jag så mycket som jag har lust och tid med, men om jag kan hålla fyra ”riktiga” pass i veckan nu så känns det ändå bra.

Vi är nu i vecka 24, alltså i sjätte månaden och om jag bortser från fogarna som gnäller lite då och då så mår jag otroligt bra. Jag kan fortfarande köra i princip lika hårt som vanligt på gymet även om jag fått välja bort de övningar som kräver mest bålstabilitet, jag kan pressa mig på cykeln även om pulsen är högre än normalt, det är ju inget farligt, bara jobbigt innan man vant sig och accepterat situationen. Visst anpassar jag hela tiden träningen efter dagsformen men med tanke på hur jobbigt jag vet att andra haft det med allt möjligt medan de väntat barn så kan jag bara konstatera att jag än så länge är lyckligt lottad.

Magen är inte heller alltför stor än, givetvis syns den nu och det är ingen som kan ta miste på att jag är gravid men desto tyngre jag blir desto tyngre kommer såklart träningen att kännas och de 4 extrakilon som vågen visar nu märker jag inte mycket av.

Så, det här skulle ju bli ett inlägg om att jag var krasslig, men istället blev det en graviditetsupdate. Så kan det gå!