Jo ni minns det där gris-cykelpasset? I torsdags? När jag gick in i väggen och mest ville komma hem? Jag tänkte ta lite revansch för det idag. Samma runda, utan motvinden från h-tet och utan den sista felkörningen. Tänkte se om jag kunde pressa tiden lite. Trots mördarbacken ni vet, som tog knäcken på mig sist.

Jag hade en stenhård strategi idag. Jag tänkte på mördarbacken hela passet, laddade och gjorde mig redo. Idag skulle jag susa upp! Vinden var mycket snällare idag, visst blåste det, och åt samma håll som sist, men det gick inte att jämföra, detta var som en smekning över kinden i jämförelse. Solen strålade från en klarblå himmel, än har inte sommaren gett upp helt, och benen var pigga efter två dagars vila.

Jag trampade på i rätt bra fart, solade och njöt av värmen, tittade på naturen, insåg att det är fasen skog överallt här! När jag närmade mig mördarbacken började benen kännas lite trötta, då hade jag cyklat ungefär 22 kilometer. Jag stannade till, drack en rejäl klunk vatten och tog min energigel. Även om den inte skulle hinna verka i backen så hoppades jag att den skulle göra nytta efteråt, så jag kunde trycka på hela vägen hem och inte typ rulla hem som jag fick göra sist…

Idag delade jag upp backen i tre delar, det finns två små korta bitar mitt på som är lite plattare och för varje sån så räknade jag att en tredjedel var avklarad. Mentalt mycket lättare! Så fort jag var uppe för den sista sega delen så tryckte jag på för att hinna få upp tempot till nedförsbacken. Och benen svarade! Hallelujah!

Susade nedför, svängde åt rätt håll längst ner den här gången och tryckte sedan på några kilometer på platten för att förska ta igen det jag förlorat i mördarbacken.

De sista fyra kilometerna hemåt är asfalten ganska dålig. Ojämn och sprucken, och sån där slammrig om jag säger så. Inte snabb alltså. Jag visste alltså att jag bara hade fram tills dess på mig att jobba upp tempot, sen skulle det bara handla om att inte tappa för mycket.

Målet var att snitta över 25 km/h. När jag svängde av för de sista fyra visade klockan 25,3 i snitt. Det borde gå!

Mosade på allt det som gick på den backiga och rätt dåliga vägen, och var mer än nöjd när klockan till slut stannade med ett snitt på 25,5 km/h. Jag hade lyckats öka på slutet, trots underlaget! Ännu roligare blev det när jag tittade i min träningsdagbok och insåg att jag aldrig snittat över 25 km/h tidigare på nåt pass. För mig är det bra! En del tycker säkert det är sopigt men för mig är det jättebra. Jag är ingen cyklist, men jag försöker bli så bra jag kan! Nästa mål är att klara att snitta 30 km/h, men dit är det nog en bit.

Men hey, vadå gravid? Jag kan minsann mosa på rätt bra ändå!