Det senaste dygnet har spenderats hos mina morföräldrar, mitt i norrlands inland. Inget internet, ingen telefon som fungerat, ingen kontakt med omvärlden. Galet men underbart skönt! Vi har dessutom fått den finaste dagen på hela sommaren, supervarmt och blå himmel, så vi satt ute och solade precis hela dagen igår. Hur bra kan man ha det?!
Nu går bilen mot Stockholm, där jag först ska möta upp Frida och Ida från teamet ikväll, för att sedan spendera resten av helgen på PT convention. Jag ser fram emot intressanta föreläsningar och workshops och räknar med att åka hem med inspirationsförråden fyllda till bredden.
Jag kan konstatera att höften (fogarna) känns bättre idag, så jag ska nog våga mig på lite träning, kanske ngn promenad eller några korta löpsteg i helgen för att avgöra statusen på den. Ni tycker förmodligen att jag är knäpp som inte bara ger upp och slutar springa tills efter förlossningen men faktum är att jag är anmäld till en löpcoach-utbildning i slutet av september och jag vill så väldigt gärna vara med på den, så jag måste underhålla konditionen tills dess och se till att kunna springa. Efter den kan jag ”ge upp” och nöja mig med promenader till efter jul.
Så enkelt är det.
Förstår dig. Lättare sagt än gjort att ”släppa taget” om löpningen, även om man ibland borde tänka till en extra gång. Bara titta på alla (som i och för sig inte är gravida, men) som är skadade och tränar ändå…
Knäppa kan andra vara – inte du!
Och skönt att vara borta från civilisationen. Vi var ute på svärisarnas skärgårdsö under semestern och det var sååå skönt. Omöjligt att släpa med sig besvärligheter.
Ja skönt var det att komma bort lite
Håller tummen. Höftstabiliserande är ju väldigt bra, så cykla kan du nog åtminstone göra in i det sista! Förstår precis hur frustrerande det är!
Har full förståelse för dig. Om du bara känner efter, vet du säkerligen precis hur lite eller mycket du kan löpa/träna efter dina förutsättningar.
Apropå fogarna… jag hade jätteont i dem i vecka 22-26 och var rädd att det skulle bli värre ju längre tiden gick, men istället avtog det nästan helt. Håller tummarna för att dina fogar är snälla mot dig också
Nej du är inte knäpp, fortsätt och spring så länge du kan…
Kul med utbildning och PT convention!
Låter härligt!
Verkligen inte knäpp! Jag förstår dig precis, hoppas det går bra!