Det blev en timmes promenad som start på den här söndagen. Solen sken på mig, luften var frisk och ny efter gårdagens åskväder med efterföljande skyfall och benen var pigga om än lite stela efter löpningen igår. Det känns både på knäet och stumheten i vaderna idag att det blev lite längre än vanligt. Dessutom klagar min ena höftböjare så fort jag suttit ner en stund. Man är inte 20 längre, den saken är klar…

Jag mötte inte många människor längs vägen. Några tanter med hundar, ett par morgonpigga cyklister som ville låna vägarna innan alla bilar kommer igång och några trötta själar på väg till bussen. Annars var det bara jag.

Jag hann fundera igenom dagen i lugn och ro medan jag gick. Pricka av på att göra-listan, planera, fundera. Det är skillnaden på att promenera och springa, när jag springer tänker jag inte alls, jag hör rytmen i andetaget och fäster blicken vid horisonten, sen tar instinkten över. När jag går så är huvudet med och jag hinner lägga massa tankar på plats.

Båda har sina fördelar.