Det blev ett sista varv på min vanliga milrunda innan flytten. Jag bestämde mig för att göra det, både för att känna om kroppen fortfarande orkar en mil och för att få säga adjö till den slingan jag sprungit oräkneliga gånger de sista två åren.

Göteborg sade adjö på precis det sätt jag förväntat mig. Med regn. Jag brydde mig dock inte om det, termometern visade över 20 grader och regnet svalkade bara skönt mot kroppen.

Tempot fick följa slingans kupering så kilometertiderna varierade högt och lågt. Mitt enda mål var dock att komma runt och det gjorde jag utan minsta problem. Jag hade lätt kunnat fortsätta en femma till!

Sista kilometern gick på 5.10. Fråga mig inte varför, jag ville mest testa om kroppen kunde, och känna hur jobbigt det faktiskt var att susa fram i ett i vanliga fall ganska normalt tempo, med magen i vädret och andan i halsen. Det var precis som jag trott- sjukt jobbigt men fantastiskt härligt! Jag måste ha sett himla rolig ut…

Regnblöt mitt i flyttkaoset