Jag är i många fall en drömmare. Ständigt på väg mot nya mål, ständigt rastlös, på jakt, aldrig riktigt nöjd. Jag försöker tänka att det är något positivt men ibland ger det mig problem.

Som nu, när jag drömmer om allt jag vill göra i mitt företag, som jag vet att jag måste avvakta med till våren, efter bebis kommit till världen.

Som nu, när jag även drömmer om allt jag vill göra med min träning, hur jag vill utveckla den, utmana mig, testa nya saker. Återigen vet jag att jag måste avvakta. Allt kan inte ske nu.

Det viktigaste vi har är drömmar. Utan drömmar stagnerar vi, avstannar, dör. Ett liv utan utveckling blir otillfredsställande och tråkigt, och leder förmodligen till missnöje och rastlöshet. Utvecklingen kan se olika ut men att nöja sig är aldrig nyttigt. Tycker jag.

Alla håller säkert inte med.

Att vilja ha det jag just då inte kan få är också typiskt mig. Intervaller, magrutor och chins är bara att glömma just nu, precis därför är det bara det jag drömmer om. Precis därför är det de enda jag vill ha.

Jag tänker att jag nog lär mig hantera min rastlöshet till slut. Jag har många år kvar att lära. Att var sak har sin tid, och vissa saker måste få ta tid innan de mognar. Att saker oftast blir bra i slutänden.

För det är ju faktiskt så.