Det blev en morgonjogg i strålande sol, midsommarafton till ära. Jag vaknade tidigt, tuggade i mig en banan och stack sedan iväg.. Färden gick längs små skogsstigar de första tre kilometerna, upp och ner, skog överallt. Naturen var så obeskrivligt vacker men bitvis hade jag fullt upp med att inte snubbla på alla rötter så då missade jag en del av vyerna.

Vi mötte en hel del djur som var ute på sin morgonrunda också. En ekorre, en hare, fyra rådjur varav två bara var små kid. Så söta med sina prickiga rumpor!

Efter tre kilometer kom vi ut på grusvägen, då kunde jag se mig omkring lite mer, benen rullade på av sig själva och steget kändes lite lättare. Vi pratade på om allt möjligt och jag konstaterade att det kommer att bli betydligt färre såna här soliga löprundor i sommar. I alla fall betydligt kortare. Förra sommaren har jag ett dussin långpass jag minns, i stekande hetta, oftast med avslutande bad. Jag ler vid tanken på de passen, men tänker att så länge jag kan springa så är jag tacksam.

Det är trots allt utan konkurrens det bästa sättet att uppleva naturen.

Totalt stannade rundan på nio kilometer vilket kändes alldeles lagom idag. Precis som vanligt var jag piggast på slutet. Långlöpare behöver lång tid för att komma igång, även när de är gravida tydligen…

Jag önskar er en fantastisk midsommar och glöm nu inte att plocka sju blommor i natt!