Så har det gått en vecka sedan Lady X började träna och äta enligt nya upplägget. Jag har fått små rapporter nästan dagligen där hon berättat om hur mycket piggare hon är, hur bra det går med träningen, hur sonen gillar att åka vagn när mamma springer intervaller (hon varvar löpning/gång, vi har inte dragit igång med mastodontintervaller direkt då det är alldeles för skadebenäget) och om hur hon har galen träningsvärk! Jag skrattar och hejar på, blir så glad varje gång hon hör av sig och uppdaterar.

Nu när det gått en vecka bad jag henne sammanfatta lite mer hur hon har upplevt de nya vanorna, såhär i början innan rutinerna har hunnit sätta sig.

Hon berättar:

”Träningen med hemmaträningen var jobbig första passet, jag nästan grät fast mest för att jag skämdes över att jag knappt orkade. Nästa gång var mycket lättare o t o m roligt. Promenaderna med inslag av jogging har gått bra, förvånansvärt bra.”

Vidare om hur allmäntillståndet förändrats:

”Jag upplever att jag är gladare, piggare o framförallt kan jag slappna av o tänker inte på mat hela tiden. Det känns som om kroppen lugnat ned sig o slutat stressa.”

Vikten då?

Första veckan gav ett resultat på ganska precis 1 kg minus på vågen. Exemplariskt säger coachen!

Nu kör vi på, andra veckan handlar mycket om att befästa de nya vanorna. Första veckan lever man mycket på nyhetens behag och motivationen är oftast extremt hög. Vecka två kan det komma en liten energidipp, ett underskott i kalorier kan göra att man ibland är trött och behöver sova lite extra, kanske börjar man vara sugen på den där chokladen eller de där chipsen… det är då det gäller att bita ihop och komma ihåg att det går över! En vecka till, sen sitter rutinen ganska bra och Lady X kommer att ha glömt hur det var att inte sköta sin kost och träning. Vi människor är riktiga vanedjur och vi anpassar oss väldigt snabbt till nya rutiner, bara vi inte ruckar på dem utan låter dem få sätta sig ordentligt.

Fullt ös framåt!