Som jag skrev i tisdags så kommer jag att köra två långpass den här veckan. Ett kortare på 20 km och ett längre på 30 km. Imorse var det dags för det korta.

Jag valde att äta lite frukost innan, eftersom det skulle bli ett relativt långt pass ändå. Det visade sig vara ett bra beslut. Snacka om pigga ben!

När första kilometern gick hur lätt som helst så bestämde jag mig för att göra passet till ett litet fartpass. Planen blev att springa var tredje kilometer i fem minuters tempo, och de två emellan i ca 5.30-tempo.

Benen pinnade på så att jag fick bromsa både på de snabba och de lugna bitarna. Jag tycktes hela tiden ligga ca 10 sek över planen. Planer är till för att följas, så jag bromsade bestämt.

När jag gjort den tredje av totalt sex ökningar bestämd jag mig för att låta den fjärde bli dubbelt så lång, två kilometer, och nöja mig med en kilometers vila innan den femte. Så gick det med att hålla planen…

Ökning fyra dvs kilometer 12 och 13, gick om möjligt ännu lättare än de tre föregående. Jag hann återhämta mig bra på den lugna kilometern som följde innan de två sista ökningarna. Den allra sista, kilometer 18 av 20 lät jag äntligen benen trycka på. Klockade den på 4.45 och kunde inte sluta flina på hela vägen hem!

Totalt landade snittet för passet på 5.16 vilket känns som ett grymt formbesked. Som sagt, jag borde kanske träna efter frukost lite oftare…

Kommer ni ihåg att jag gjorde ett liknande testpass för en månad sen på milen? Då snittade jag 5.11 och lovade mig själv att klara en halvmara i det tempot i slutet av april.

Vi säger check på den va?!