Träningsvärken sedan gårdagens lite snabbare morgonpass sitter som en smäck. Jag går med lite böjda ben hela tiden, att sträcka ut dem stramar smärtsamt i vaderna. Lägg därtill en brutal träningsvärk i baksida lår, sen måndagens kettlebells, så är det lätt att räkna ut att det står återhämtning på dagens schema.

7 km lugn morgonjogg blev det, och jag ägnade den mesta av tiden åt att bromsa. Så snart jag blivit varm så var nämligen benen hur pigga som helst och ville inte alls återhämtningsjogga. Tur att det inte är benen som bestämmer. Då vet man aldrig hur det här skulle sluta…

Det var andra passet i nya skorna, Mirage, och jag börjar få en lite tydligare bild av dem. De skiljer sig något från Kinvara, som är min absoluta favoritsko all time. Jag kan dock inte säga att det är sämre/bättre, det krävs några mil till i dem. Och som sagt, senare i vår får ni läsa mitt betyg om dem på marathon.se, tillsammans med alla andra testlöpare.

Det var tydligen svårt att få till ett leende idag…