Throwback thursday- innan dietstart

Jag har fått frågan om att lägga ut bilder från innan dietstarten. Jag tänkte att det passar bra att göra det idag, dels för att peppa mig själv med en påminnelse om hur långt jag faktiskt har kommit, dels för att det ju är passande på en så kallad TBT. Throwback thursday. Det är väl då vi ska minnas var vi har varit och hur långt vi har kommit. Oavsett våra mål behöver vi påminna oss om det ibland. Att utvecklingen går framåt, även om vi inte ser det i vår vardagliga strävan.

 

Hang in there, oavsett vilka just dina mål är!

 

3 augusti, dagen innan dietstart. Det kanske kan vara intressant att veta att det skiljer ganska exakt 6 kg mellan bilderna. 

Dagsform 3 augusti Dietstart 3 aug Dietstart 3 aug-2 Dietstart 3 aug-3

 

I lördags, 18 oktober, med 5 veckor kvar.

18 okt 18 okt-2 18 okt-3 18 okt-4 18 okt-5

Efter regn kommer sol

Tack för pepp och stöd hörrni, ni är guld värda! Så många fina kommentarer och hejarop som trillar in i min facebookgrupp mest hela tiden, jag blir så glad över att ni tar er tid att skriva ett vänligt ord eller en klokskap, varje ord landar direkt i hjärtat hos mig och ger mig lite extra energi.

 

Efter regn kommer sol som det brukar heta och idag var det inga som helst problem att kliva ur sängen 04.40. 80 minuter på crosstrainern innan frukost och sen ett kanonbra ryggpass medan jag inväntade morgonens första kund på gymmet. Jag fick sällskap av goa Susanne som gjorde sitt absolut bästa för att peppa mig och jag var verkligen galet stark idag, personbästa på flera övningar! Det var ju inte direkt fallet igår om jag säger så, då var jag glad att jag inte tappade någon hantel i huvudet…

 

Det jag vill ha sagt är nog mest att det gäller att vänta ut eländet, att det alltid går över och att man på nåt sätt kommer ut på andra sidan. Oavsett vad det gäller egentligen. Det är en ganska skön tröst tycker jag.

 

Nu tuffar vi vidare, det här är en riktigt bra onsdag!

Morgonformen
image

Jag och Susanne
image

Eyes on the price – eller en deffhjärnas bekännelser

Hej dagboken!

Idag är det kakmonstret som skriver. Hon den trötta och jävligt opeppade som inte har någon karaktär. Hon som just försökt övertala sin man att hon behöver äta en sån där god jävla proteinbar, en sån där ni vet, för att orka med den här dagen. För att orka jobba. Och för att hon faktiskt inte ska behöva vara såhär trött, hon är ju faktiskt i väldigt bra form redan. Inte i tävlingsform men ändå. Hon behöver nog en sån där.

Synd (läs tur!) att hennes man inte är dum i huvudet. Han tyckte att hon skulle ta ett ägg och hålla käften. Bra där, såna män gillar vi.

 

Dagens träning gick i alla fall ganska bra. Inte så tunga vikter men ändå okej. Det får duga i det här skedet. Jag gjorde det i alla fall och jag drog dessutom av en riktigt bra stund på trappmaskinen efteråt. Ihop med morgonens powerwalk så kan jag summera drygt 2,5 timmes träning idag- Innan lunch. De är okej, jag ger mig själv en fyra av fem möjliga på det.

 

Nu ska jag jobba någon timme till. Jag väntar nog med det där ägget ändå. Jag är inte så sugen nu när jag känner efter. Lite pepsi max får det bli. Det känns bättre i samvetet. Jag vill ju faktiskt detta. Kakmonstret får vänta lite till.

 

Hej så länge!

 

Fitnesscoachen 21 okt luciapokalen Fitnesscoachen 21 okt luciapokalen-3 Fitnesscoachen 21 okt luciapokalen-4

 

 

 

 

Årets PT på Guldhjärtat

Jag tror att jag har glömt att skriva om det här faktiskt. Att jag är nominerad till Årets PT på Guldhjärtat på Fitnessfestivalen. Det känns enormt stort och jag är så fantastiskt tacksam, vilken ära liksom!

 

Det finns fem olika kategorier att rösta på, Årets gruppträningsinstruktör, Årets pt, Årets hemsida/blogg, Årets gym och Årets förebild. Givetvis tycker jag att ni ska rösta i alla kategorier och självklart blir jag superglad om ni vill rösta på mig! Ni kan bara rösta en gång från varje dator man ja, har ni en telefon så kan ni rösta även från den… Röstningen pågår till den 1 november och ni röstar genom att klicka här.

Tack för ert stöd!

 

 

 

5 weeks out

Det börjar kännas i kroppen nu, att det inte är så långt kvar. För att inte tala om i huvudet. Jag är trött och sliten mest hela tiden och jag längtar efter att få ägna mig åt viktigare saker, som att laga god mat med familjen, baka, göra utflykter, mysa i soffan med lite godis, äta lunch på stan. Ja, ni märker att det är en ganska matstyrd längtan. Fem veckor är inte lång tid och sen kommer jag att kunna göra allt det där så mycket jag vill, jag påminner mig om det men ja, det känns att det inte är så långt kvar.

 

Jag knäppte lite formbilder igår morse. Och några idag efter att jag övat posering med min man. Herre gud vilket tålamod han får ha just nu, jag är inte precis rolig att leva med. Att göra en sån här resa är verkligen ingen enmansshow, det hade aldrig gått utan honom och hans förståelse!

Såhär ser det ut i alla fall. Nu väntar två stenhårda veckor, sen en vecka med en provtömning och laddning inför en fotografering jag har bokat. Sen en normal dietvecka till och sen den riktiga tömningen och laddningen. Sen står jag där på scenen. När man delar upp det så så känns det ju ganska hanterbart. Nu gör vi det här hörrni!

 

18 okt 18 okt-2 18 okt-3 18 okt-4 18 okt-5

 

Team Olimp

Att jag kommer tävla för Olimp har varit klart sen i början av året.  För mig har det aldrig funnits något alternativ och jag är otroligt stolt över att få representera ett så seriöst team med så duktiga atleter.  Tidigare i veckan kom mina teamkläder som jag kommer bära backstage och under tävlingshelgen. Och såklart till och från gymmet som en påminnelse om vilka jag representerar under den här resan.

image

Tröttheten på diet och hur lätt man glömmer den

Jag har ju lovat att dela med mig av den här resan och allt som hör den till.  Jag har berättat om träningen och maten och hur jag håller motivation uppe. Idag tänkte jag försöka beskriva hur otroligt tufft det kan vara.  Jag säger försöka för jag tror tyvärr inte att det ändå går att beskriva fullt ut för någon som aldrig har upplevt det.  De sista dagarna har fört med sig några upplevelser som är typiskt diet och som blivit lite värre eftersom jag hade magsjuka och sen inte kunde äta ikapp som man annars gör utan bara fick hoppa på dieten igen och bita ihop. Såhär kan vardagen på diet se ut.

Elsa har svårt att somna så jag får gå upp 5-6 gånger för att natta om henne.  Varje gång måste jag ta hjälp av räcket för att orka upp för hela trappan.  Jag får även stanna några sekunder när jag kommit upp för att skaka bort lite mjölksyra ur benen. Och det är inget slott vi bor i med 500 trappsteg om jag säger så…

Jag står på crosstrainern och klockan är strax efter fem på morgonen. Jag försöker byta kanal på tvn men fjärrkontrollen reagerar inte. Jag är millimeter från att börja gråta. Sekunden senare får jag hindra en impuls att vräka ner den i golvet. Efter ett antal försök lyckas jag sikta rätt och slipper se Rachel Ray och känner hur pulsen går ner igen.

Jag har en heldag på gymmet med kunder.  Varje gång jag sätter mig på huk så får jag ta emot mig med en hand för att inte trilla på rumpan.  När jag ska resa mig upp så måste jag ta två djupa andetag för att bli av med snurrandet i huvudet.

Jag lyfter ut väskan ur bilen och ena facket är öppet.  Några block trillar ut. Jag tar två djupa andetag för att samla kraft att orka böja mig ner.  Min gulliga pt-kund räddar situationen genom att plocka upp dem åt mig.  Jag ser att även ett paket tuggummi trillat ur men orkar inte bry mig utan tänker att jag tar det när jag åker igen om det ligger kvar då.

Sen slår klockan träningsdax och jag tar min pwo och mina riskakor.  Tre sekunder för att ladda och bestämma mig.  Därefter drar jag av ett helt brutalt bra ryggpass och tänker att det faktiskt inte är så jävla synd om mig.  Jag gör ju precis det jag älskar mest.

It’s all in your mind people.

image

image

image

image

image

image

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 60 andra följare