Jag har funderat ett tag, eller snarare förundrats, över hur nån slags epidemi har spridit sig i fitnessbloggarna. Kanske har det även spridit sig i andra typer av bloggar men eftersom träning och inredning är de bloggkategorier jag läser så nöjer jag mig med att uttala mig om dem.

Jag pratar om de här plastarmbanden som en del bloggare börjat visa sig med. Givetvis för att de blivit sponsrade, ingen skulle nog frivilligt betala för en liten gummiring runt handleden, om de inte var fyra år gamla förstås. Jag kan också undra varför det här företaget valt att rikta sig just mot fitnessbloggar, det finns inget samband mellan träning och plastarmband men de trodde väl att det skulle vara en mottaglig målgrupp, och det hade de ju helt rätt i.

För er som inte alls hänger med på vad jag pratar om så kan jag berätta att det är små och ganska smala plastarmband med lite guldfärgade loggor på (jag tänker självklart inte skriva ut namnet eftersom jag tycker det är ren bullshit) och tillverkarna hävdar att armbanden ska balansera upp din kropp, göra dig mer harmonisk och på så vis lyckligare. Du får ett bättre liv helt enkelt!

Alltså förlåt men- allvarligt talat? Är det nån som går på det här? Jodå, det är det. Folk är till och med stolta över att bli sponsrade. Med gummiarmband som kostade max fyra kronor att tillverka?! Och som ska förbättra ditt liv och göra dig lyckligare? Du måste ha haft ett jävligt olyckligt liv innan om detta ska fungera, kan jag tala om. Teorin är på nåt sätt att det finns nån slags metall i dem som balanserar upp dina sinnen.

Eh, tror ni på spöken och andar också? Jaså, det gör ni?

Vad är det som gör att folk hoppar på det här, riskerar hela sitt rykte och framstår som fullständigt hjärntvättade, för att få stoltsera med att de ”minsann har en sponsor”? Vuxna människor, har ni ingen värdighet? Jag tycker ni ska skämmas! Själv har jag faktiskt ett liknande armband från ett annat företag (ja det här är ju inget nytt påhitt om ni trodde det, sportstjärnor bar dessa för något år sen) som jag fick. Jag talade direkt om för det företag jag fick det av att jag minsann inte tror på såna här dumheter men att visst, jag kunde bära det, lite snyggt tyckte jag ändå att det var.

Och dit kan jag sträcka mig, till att det kan vara en rolig accessoar, på gymet kanske. Jag hade inte burit det på jobbet eller på restaurang om jag säger så. Som sagt, lite värdighet tack. Att bära det och på fullaste allvar påstå att det ska påverka mitt liv och göra mig lyckligare. Hörrni, om jag tycker att jag behöver bli lyckligare, då ser jag till att förändra mitt liv så det passar mig bättre, inte fasen går jag och köper ett gummiarmband och sätter mig för att vänta på bättre tider

Jag har aldrig hört på maken såna dumheter.

Förövrigt har jag varit utomhus precis hela dagen idag. Sånt gör mitt liv bättre. Alldeles gratis.

Det blev inte mycket gjort den här dagen träningsmässigt. Jag stannade kvar på gymet efter jag kört en pt-timme för att träna själv och planerade att köra rygg och axlar. 20 minuter in i passet vaknade dock lilla stjärnan och hon var inte nöjd. Det brukar gå att få henne att somna om och annars brukar hon vara ganska nöjd med att bara sitta och titta på mig men inte idag. Kanske var det lite för varmt på gymet, kanske var det nåt annat. Arg var hon i alla fall och jag fick ganska snabbt kapitulera och bege mig hemåt. En halvtimmes ryggträning skrapade jag ihop men jag kan inte låta bli att känna mig halvfärdig. Jag hade ju en plan och nu hänger ju det där axelpasset i luften?

Störande, men så är det, kompromisser, det viktigaste är att hon är nöjd. Jag tror att jag hinner ta igen det under helgen!

Inte ens en vettig bild hann jag ta. Istället får ni en bild på de bars jag håller på testa nu. De finns på Sportkost och dagens smak, Strawberry cheescake får 3 hantlar av 5. Lite lam i smaken för mig.  Jag ser fram emot att testa chocolate brownie!