Jag är lite mer på banan idag, efter betydligt mer sömn i natt. Jag brukar inte blogga så negativt som jag gjorde igår, tycker liksom inte att det leder till något förutom att deppigheten sprids till fler än bara mig själv. Dock känner jag å andra sidan att det faktiskt är såhär ibland, att vara småbarnsförälder, bolla en hel del jobb, försöka få in mycket egen träning, vilja spendera varje minut som stjärnan är vaken ihop med henne, och därmed jobba som en idiot när hon sover, vilja prioritera sambon ibland också, i alla fall på helgen, och dessutom renovera och fixa hemma så ofta jag/vi får tid. Ibland får man slå knut på sig själv och jag gör gärna det men när det inte räcker att trolla med knäna och att göra-listan ändå aldrig krymper, då blir jag utmattad.

Jag tycker det är helt okej att vara det, och att skriva om det ibland. Men bloggen är inte min dagbok, därför ser ni oftast inte den här sidan, utan istället den sidan som faktiskt lyckas bolla alla delar i sitt liv och som älskar det. För det gör jag ju! Jag känner ingen som är så rastlös som mig själv, att ha semester eller en ledig söndag fyller inget egensyfte för mig, jag vill fylla livet med upplevelser. Numera kan ju en ledig söndag fyllas med massor av tid med familjen och då får även den en mening men det jag menar är att jag inte är den som vill ” ta det lugnt” för sakens skull. Jag vill leva i farten!

Anyway, jag vet när det räcker och därför låg jag i sängen halvtio igår. Bra med sömn i natt och en hjälpsam sambo ledde till en mycket bättre start på den här dagen. Gårdagens uteblivna träningspass tar jag igen ikväll när sambon kommer hem och fram tills dess jobbar jag en liten stund här och där, när lilla stjärnan sover. Som nu.

Tänk vad bra allt blir till slut!

Full fart framåt!