Är det inte det ena så är de det andra- om cravings, trötta ben och hjärnspöken

Det här med att gå på diet alltså. Aldrig ska man då tro att man kommer undan helt från alla bekymmer. Det finns så mycket konstigheter att ”drabbas” av så man får mest vara nöjd om inte allt dyker på en på samma gång.

 

Förra veckan hade jag ju cravings de luxe. Ni vet, proteinbarscravings. Herre gud vad jag är glad att de försvann! Varje sekund med cravings är man en risk för sig själv, det är bara ogjort att plötsligt hitta sig själv med näven i en chokladask. Då gäller det att aldrig slappna av, aldrig sänka garden.

 

Den här veckan har jag för första gången på dieten fått besök av hjärnspökena. De där som talar om att jag inte är tillräckligt bra för att ställa mig på en scen. Att jag är för liten muskulärt, att mina ben inte är nog hårda, att jag inte har rätt symmetri eller utstrålning, att min posering inte håller. Den där lilla djävulen som sitter där på axeln och liksom förmedlar Mr Jantes budskap. Du ska då inte tro att du är något speciellt…

 

Utöver det så börjar benen vara lite trötta. Det pirrar i dem lite sådär obehagligt mest hela tiden. Jag motverkar det efter bästa förmåga med kompressionsstrumpor och kompressionstights men det märks att de börjar ha slut på sina reserver. Det känns dock helt okej, de kommer att orka ett par veckor till, jag är inte så orolig. Men om jag blev jagad av ett lejon. Alltså jag vette tusan om jag skulle ens orka springa…

 

Jag tycker ändå att det har varit en bra vecka. Lite hjärnspöken, lite pirr i benen, inga cravings. Jag är nöjd. Och tesen om att jag slipper fler svackor under dieten håller än i alla fall. Imorgon är det fredag och då firar vi med lite discoträning och massa mys med fina vänner. Sånt som får tiden att gå och skrattet att landa lite lättare i magen. Människor som förstår och stöttar, vad vore vi utan alla dessa änglar i vår omgivning? Förmodligen lite mer slitna och betydligt mer ensamma.

 

Min enda craving just nu, och detta får jag äta varje kväll. Frysta bär med Walden farms kalorifria chokladsås. Allt som behövs i en liten dietmage!

image

Praktikant på jobbet

Idag har jag haft Jonna med mig på jobbet hela dagen. Hon läser till personlig tränare på folkhögskolan i Falkenberg och ska göra tre dagars praktik hos mig för att se hur en arbetsdag kan se ut och få inspiration kring hur jag jobbar. Hon var med mig i Göteborg i måndags också och ska även hänga på nästa söndag när jag åker till Göteborg igen.

 

Det är nog ganska annorlunda att vara med mig jämfört med en pt som jobbar anställd på ett gym. Mina dagar är till att börja med fullspäckade, åtta timmars arbetsdag- släng dig i väggen! Ofta 12-13 timmar där pt-kunder avlöser varandra och jag i luckorna emellan klämmer in att besvara mail, skriva kostplaner och träna själv. Jag är utomhus och inomhus om vartannat och kunderna är allt från löpare till fitnesstjejer till nyblivna mammor till ryggrehabklienter och helt vanliga motionärer som vill hitta en bra träningsrutin.

 

Samtidigt är det nog roligt att få besöka just mig, eftersom jag jobbar så fritt och styr mina dagar efter eget huvud, så är det ju inte som anställd. Den stora variationen av klienter gör det nog också ganska givande för henne, att få se hur olika man måste jobba utifrån olika mål och hur komplext det ibland kan vara att anpassa upplägg för olika kundtyper. Himla roligt i alla fall att få lite sällskap i ett annars ganska ensamt jobb!

 

DSC04854 DSC04862 DSC04891 DSC04900 DSC04932 DSC04959

 

 

 

Att dieta i balans

Jag har varit inne på detta ett par gånger i tidigare i olika inlägg. Igår blev det dock extra aktuellt för mig på flera sätt och jag tänkte därför skriva lite mer om hur jag tänker kring diet, tävling och att vara i balans.

 

Att deffa ner sig till tävlingsform ställer stora krav på kroppen. Hård träning i stor mängd, lite mat och dessutom ofta en mental stress över att hinna klart i tid och bli så bra som man vill. Det talas ofta om hur det sliter på kroppen och hur psyket tar stryk, många tävlande vittnar om svårigheten att hitta en bra balans med maten efteråt och det är inte ovanligt att man går upp 10-15 kg på ganska kort tid efteråt, helt enkelt för att man har kört så hårt att kroppen är helt desperat och bara skriker efter vila och energi.

 

Jag tror inte på att bli för extrem. Jag tror inte på att äta så lite på veckorna så att jag sen tappar kontrollen och vräker i mig på lördagarna. Jag tror inte på att köra så hårt att jag inte längre kan sova på nätterna av hunger och av krampande muskler. Jag tror inte på att vara i så dålig form när jag påbörjar en diet att jag måste göra allt detta. Jag tror helt enkelt på att planera bättre för sig och ha en plan som håller hela vägen och framförallt inte glömma att älska min kropp hela tiden. Det är inget krig vi för mot vår kropp, det är en utmaning som kräver att du och din kropp står enade, på samma sida.

 

Igår fick jag mens. Jaha, intresseklubben antecknar nu va? Men jo, det här är väldigt relevant, vänta ska ni få höra. Andelen fitnesstjejer som har mens fyra veckor innan tävling är försvinnande liten. Den försvinner ofta ett tag innan och för många tar det månader innan den kommer tillbaka, ibland år. Inte för att de fortfarande är deffade flera år efter utan för att psyket fortfarande är knäckt. Att ha mens är som ni vet ett friskhetstecken för oss tjejer, kroppen tycker att den är tillräckligt stark för att bära och ge näring åt ett barn. Det är ett jävligt bra tecken på hur kroppen mår!

 

Igår gjorde jag en ny kalipermätning hos Linda på Westcoast elite. Vad den visade kan ni se nedan. Det röda friskhetstecknet kan alltså inte förklaras med att jag helt enkelt inte är i så bra form. Tvärtom, jag är i min bästa form nånsin. Men kroppen tycker likväl att den skulle kunna fixa att bära ett foster just nu. Det tycker jag säger precis allt om hur bra jag faktiskt mår och att det faktiskt går att göra detta på ett bra och sunt sätt.

 

Nuff said liksom.

 

 

image

 

Dagsformen 3,5 vecka innan tävling.

image

 

Gästinlägg: Ätstörning och drömmen om fitness

Idag bjuder jag er på ett gästinlägg av en av mina klienter, Elin. Vi har jobbat ihop sen i våras och det var hennes mamma som först kontaktade mig. Egentligen jobbar jag inte mer anorektiker, jag tycker att sjukvården ska ta hand om dem, jag känner mig inte tillräckligt kvalificerad, men det var något med den här tjejen som fångade mig och jag vågade försöka.

 

Elin var otroligt stressad och orolig över maten när vi träffades första gången. Det var många olika livsmedel hon absolut inte skulle kunna tänka sig att äta och det var väldigt få hon egentligen åt. Hon låg på ca 1000 kcal per dag och tränade timtals. Mitt i detta fanns också en dröm om att tävla i fitness vilket naturligtvis skulle vara helt omöjligt med den kost och träningsregim hon hade, hon var mest bara skinn och ben! Under den tid vi har jobbat ihop har hon ökat stadigt i vikt, men framför allt har hon blivit starkare mentalt. Hon får psykologisk hjälp från vårdinstans förstås, jag hade aldrig tagit mig an detta med fullt ansvar, men hon har steg för steg blivit starkare och tryggare. Hennes kostplan ligger nu på närmare 3000 kcal per dag och hon äter typ vad som helst som jag skriver in där. Korv, pasta, feta mejeriprodukter. Det finns ingen ångest längre, allt lastas in. Drömmen om fitness finns nämligen kvar och då vet hon att det är detta som gäller, huvudet måste må bra!

 

Här följer hennes historia.

 

Anledningen till att jag kom i kontakt med Madde var på grund av att mina föräldrar tyckte att jag behövde hjälp med min kost och träning för att det gått över styr.
Jag hade vid den tiden gått på BUP en period och de kostscheman jag fick därifrån var upplagda med fil och flingor till frukost, makaroner och köttbullar till lunch och macka och kanelbulle till mellanmål ungefär. Så jag tror att ni förstår ganska bra varför det inte var ett upplägg som gick hem hos mig som var väldigt noga med min kost.
Att vi valde just Madde var dels på grund av tjat från min sida, som följt hennes blogg och instagram, men också för att mamma och pappa tyckte det var viktigt med någon som hade stor erfarenhet och visste vad hon gjorde. Någon de kunde känna sig trygg med och lita på så att jag inte fick hjälp av någon som satte ännu mer griller i huvudet på mig.
Vi tog kontakt i februari 2014 och i början av mars träffades vi så att hon fick ett hum om vad jag behövde hjälp med. 
När jag fick mitt första schema vägde jag mellan 46 och 47 kilo har jag för mig, och trots att Madde började med ett ganska lågt intag och trappade upp kosten allt eftersom tyckte jag det var mycket mat.
Tidigare hade jag ätit väldigt lite, och mitt mål var att träna så mycket jag någonsin kunde, så ett tag gjorde jag det både före och efter skolan och ibland blev det 3 gånger om dagen tillsammans med ett ganska lågt intag av mat.
Därför var jag lite tveksam när jag helt plötsligt var tvungen att ta två veckors vila för att sedan få träna tre gånger i veckan tills jag gått upp i vikt då jag egentligen hade för lågt BMI för att träna över huvud taget.
Men jag har litat 100% på Madde och följt alla scheman jag fått. Även när jag inte ville, vilket har varit ganska jobbigt mentalt för mig. 
Jag var ganska säker på att de problem jag hade inte skulle gå över, men jag gjorde det ändå, för även om min hjärna jobbade emot all hjälp jag fick, så kanske hon ändå skulle kunna hjälpa mig till min drömfysik! För saken var inte den att jag ville vara jättesmal, men förutom att jag ständigt kände mig lite för tjock, så straffade jag mig själv när jag inte presterat bra, i skolan eller på träning etc. genom att inte äta och/eller träna mer. Men tack vare Madde gör jag inte längre det!
Nu är jag tio kilo tyngre än då, och tanken är att fortsätta bygga ett år till. Jag fryser inte lika mycket längre och mår mycket bättre och har ett bättre humör.
Mitt mål är att vid 18 års ålder ställa mig på BodyFitness-scenen och jag känner mig oerhört trygg med att det är just Madde som ska hjälpa mig att nå det målet. 
Jag är medveten om att jag har en bra bit kvar, men jag har i alla fall börjat och jag är stolt över vad jag har åstadkommit hittills och tacksam över den hjälp jag fått. 

 

Tack så otroligt mycket Madde!

 

Gästinlägg Elin anorexia träning

4 weeks out- tankar och känslor på plats

Det var nog ingen som missade hur tuff förra veckan var för mig. Jag slogs med min motivation i stort sett hela dagarna och huvudet talade hela tiden om för mig att det finns bättre saker att syssla med, att det inte är värt det, att jag egentligen inte vill. Det var den första och sista svackan på dieten och jag är otroligt tacksam för att jag har klarat mig så pass bra ändå. Jag vet att väldigt många lider och kämpar mycket mer än jag har gjort. Missförstå mig inte, det är klart att jag jobbar hårt, tre timmar träning om dagen kan knappast räknas som något annat, men jag har fått må bra i stort sett hela tiden och det är inte alla som får.

 

Det kanske verkar kaxigt att säga att jag vet att det inte kommer några fler svackor men det gör jag. Veckan som påbörjades idag (jag tänker mig en vecka från söndag till lördag eftersom det är då jag gör veckans resultatkoll) är den sista riktiga dietveckan. Nästa vecka kommer att bli väldigt speciell och innehålla både utmaningar och roligheter så det blir ingen riktig dietvecka, det blir ett väldigt speciellt upplägg. Sen återstår två veckor till tävling och då är det en vecka som handlar om att slipa bort de sista hektona som ska bort och sen är vi framme vid tävlingsveckan. Alla som har tävlat vet att den veckan är otroligt tuff men också väldigt enkel eftersom man är så nära och varje dag ser olika ut med kolhydratstömning, salt hit och dit, vatten hit och dit, mindre och lättare träning och sen uppladdning för tävling. Den veckan går knappt att räkna som diet, den är liksom en del av själva tävlingen.

 

Jag kände fokuset krypa över mig redan igår. En lugn och kontrollerad påfyllardag med god mat i alldeles lagom mängd som inte lämnade mig speciellt vätskefylld eller uppsvullen. Kroppen är ju extremt känslig för skiftningar i mat just nu så om man trycker i sig massa godis eller socker så ser man lätt ut som en ballong nästa dag, pga allt extra vatten. Jag vägrar jobba så, jag vill vara snäll mot min kropp, så jag fyller på lugnt och sansat de allra flesta lördagarna, så även igår. Visst har jag också haft påfyllardagar med massor av godis eller bröd men de är inte så vanliga. Jag tror helt enkelt inte på sånt.

 

Nåja, det var en parentes. Det jag skulle säga var ju att jag kände mig beslutsam redan igår och att jag sen vaknade upp ännu mer beslutsam idag. Lugn. Målmedveten. Fokuserad. Glad och tacksam över att denna vecka är här och att den förra är över. Tack för all pepp när jag behövde det som mest förra veckan, den här veckan tror jag att jag kommer kunna vara den som peppar er istället!

 

Marklyft-9 Marklyft-10

 

 

En axelfavorit

Jag tänkte dela med mig av en favoritövning för axlarna. Olika typer av sidolyft är bra för dig som försöker bygga lite bulligare form på axlarna och därför vill pricka mitten av axeln. Jag kör gärna en sida i taget för att verkligen kunna fokusera och hålla en bra teknik. Har du en cablecross med skönt drag i (en del hackar och håller på eller suger liksom i vikten) så är det en grym variant men denna med hantel kan du köra var som helst, på alla gym och är inte beroende av en passande kabelmaskin. Man är oftast ganska svag i denna övningen så cablecrossen får inte heller vara för tung så att du inte orkar första plattan. Med hantel blir övningen flexibel och lutar du dig snett utåt som jag på bilderna så upplever jag att kontakten blir ännu bättre.

 

Skön favorit som jag kör minst en gång i veckan!

 

Sidolyft med hantel-2 Sidolyft med hantel-3

Throwback thursday- innan dietstart

Jag har fått frågan om att lägga ut bilder från innan dietstarten. Jag tänkte att det passar bra att göra det idag, dels för att peppa mig själv med en påminnelse om hur långt jag faktiskt har kommit, dels för att det ju är passande på en så kallad TBT. Throwback thursday. Det är väl då vi ska minnas var vi har varit och hur långt vi har kommit. Oavsett våra mål behöver vi påminna oss om det ibland. Att utvecklingen går framåt, även om vi inte ser det i vår vardagliga strävan.

 

Hang in there, oavsett vilka just dina mål är!

 

3 augusti, dagen innan dietstart. Det kanske kan vara intressant att veta att det skiljer ganska exakt 6 kg mellan bilderna. 

Dagsform 3 augusti Dietstart 3 aug Dietstart 3 aug-2 Dietstart 3 aug-3

 

I lördags, 18 oktober, med 5 veckor kvar.

18 okt 18 okt-2 18 okt-3 18 okt-4 18 okt-5

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 61 andra följare